Kände att jag var tvungen att tillägga min mening i ämnet också.

Hon må kanske inte vara min fadder, men hon kommer alltid att vara min Bålstakompis. Från första kvällen vid bänken utanför barackerna när hon fick oss att känna oss välkomna. Jag kände liksom att jag inte var en ensam alien från fel del av världen, hon var lika mycket alien som mig. Och hon sa att hon hade väntat på att tjejen från Bålsta skulle komma. Och det är just det jag vill att hon ska känna imorgon när hon springer ut, stupfull från matsalen. För där ska vi stå allihopa och vänta på henne. Och ge henne en bamsekram innan hon drar iväg till Italien den lyckosten!

Och nu har jag blivit lagom blödig så nu ska jag sluta skriva.

Bålstakompisar 4-ever!