Helsvenskar som säger "JAG ÄR INTE RASIST, BARA FÖR ATT JAG ÄLSKAR MITT LAND!?!?!?!??!??! *DAMP* VARFÖR SKA INTE JAG FÅ SJUNGA SVERIGES NATIONALSÅNG PÅ SKOLAVSLUTNINGEN!? VARFÖR SKA INTE JAG FÅ ÄTA PANNKAKOR OCH ÄRTSOPPA PÅ TORSDAGAR, OCH VARFÖR SKA INTE JAG FÅ HA SEX MED DEN SVENSKA FLAGGAN OM JAG NU SKULLE VILJA DET?!?!?!"

... Okej. Det kanske inte riktigt går så långt, när ni skriver era inte aaalls provocerande och väääldigt mogna Facebook-uppdateringar. Men nästan.
Turkar är la kanske inte kända för att tänka innan de säger något (oj hehe, nu äre' nästan jag som är rasisten istället), och en sån här text upprör ju bara. Klart som fan att det börjar debatteras, och eskalera.

Jag som är ½ makedon, 1/4 norsk och en 1/4 svensk älskar mitt land Sverige (OMG, vad det iiiinte är många som skulle gilla att höra det ifrån en halvjugge ;D). Jag gör det, på riktigt. På riktigt likväl som delvis.
Jag älskar klimatet, jag älskar flaggan och vad det står för. Jag älskar att vi tillhör toppen av världens bästa länder, på många vis. Jag är stolt över det, och jag ser mig som en svensk och inget annat.
Inte för att jag skäms över min härstamning, men det är här jag är uppväxt. Och det är denna kultur jag är van vid.

Men det är när folk spottar ur sig sånt här, som man faktiskt börjar tänka att "Klassas det som rasistiskt om jag tatuerar in Sveriges flagga i min kropp...?"
Och så börjas det. Kulturkrockarna. Rasismen.
Så håll bara käften. Självklart får du älska Sverige, precis lika mycket som jag. Men att säga saker som dessa, är ju inget annat än onödigt. Och det tror jag att alla som är normalt funtade i huvudet ändå förstår.

Och, så att alla vet; under de nationaldagarna som varit under min levnadstid, har jag kraxat fram "Du gamla, Du fria" äckligt högt, falskt och ärligt. Och det har kommit rakt från hjärtat, halvjugge som jag är.

Att alla Bergalärare för några månader sedan fick för sig en fix jävla idé.
Att radera alla elever från sina Facebook-pages och skapa sig nya användare, där de heter "Berga" i förnamn och "det de egentligen heter i förnamn" som efternamn.

Visst. Jag är inte dum. Jag fattar ju grejen med det.
MEN att efter att ha skapat dessa, och accepterat alla stackars ratade elever, inte använda dessa konton över huvudtaget. Det är DÄR det ligger, det jag irriterar mig på. Loggar kanske in någon gång i månaden, svarar på vänförfrågningar (från, åter igen: stackars ratade Bergaelever) och loggar ut igen.

Inge' mera "TJOHO DJURGÅRDEN VANN DENNA MATCH MED, VI ÄR BÄST" ifrån... Ja.
Jag kanske inte behöver nämna några namn, annars börjar de la prata om mig och mitt bloggande på deras måndagsmöten.

Men jag hoppas att ni ser min poäng med det här? Egentligen känner jag för att radera alla "Berga ___" från min FB-sida. Som svar på tal, liksom.
Dessutom så tål jag verkligen inte särskrivning, what so ever. Ännu en anledning att klicka bort de.

---

Jag måste bara ge mig själv lite creds som faktiskt vågar skriva sånt här. Och jag göre' bra. Damn, I'm on fire!

Jag tänker inte syssla med nån lista nu, där frågor som dessa är relevanta.
Men ni kan få något jag saknar i alla fall.
Här har ni na'.

Fula människor.
Det kryllar ju av de!

Lunatics som man möter när man åker kommunalt.
Är det inte så, att mentalt handikappade människor ska få vård? Uppenbarligen inte. För nästan varje gång jag ska bege mig någonstans, möter jag folk som jag blir rädd/förbannad/äcklad av.

Det är inte det att jag är rå, tvärt om. Men varje gång jag går ut genom porten vill jag komma in helskinnad igen.
Det vore trevligt. Tack.

Någonting jag sent kommer glömma, är den dära Friendsdagen -09.
Jag var en etta, likväl som de tjejerna jag delar denna blogg med.

Jag hade hunnit bli rätt bra kompis med Malin, Petra hade precis börjat tolerera mig och, Linn?
Jag visste inte vem det var.
Den hära "Friendsdagen" gick ut på att man i sina mentorsgrupper skulle utföra olika moment på skolans område, på så kallade "stationer". Mentorsgrupperna var inte indelade klassvis som de är i år, utan det var lite huller om buller mellan både inriktningar och årskurser.

Kvällen innan skrev jag till Frida på Facebook-chatten. Det var så vi kommunicerade då. När vi stötte på varandra på skolan, så sa vi bara "hej", och så var det inte så mycket mer med det. Hon var ju för guds skull en tvåa, sådana vågar man inte prata med.
Men bakom en dataskärm, kände man sig rätt trygg ändå. Så, åter till ämnet; kvällen innan så pratade vi på Facebook. Vi kom på att, vi tillhörde faktiskt samma mentorsgrupp! Karins!

Jag berättade dock, att jag var livrädd. För att inte tala om att jag HATAR sådana här samarbetsövningar, nu skulle jag göra det med folk som var äldre än mig också.
Och när Frida sa, att jag skulle komma till henne om det blev läskigt, så sa jag det.
"Du får vara min fadder."

Den hära "Friendsdagen" kom till att bli ganska sugig. Jag upptäckte att även Petra tillhörde Karins mentorsgrupp, men HON DEN JÄVELN lyckades smita, för att hamna i samma grupp som Malin.
Då tog Frida min hand. Och hon släppte den inte. När vi skulle samlas så drog hon ned mig i sitt knä, och var inte rädd för att "visa upp mig" inför sina vänner. Jag skämdes, tyckte allt var så nytt och obehagligt, men... Utan Frida. Utan Frida, skulle den dagen ha blivit så mycket sämre än vad den var.

Och det skulle säkert dessa två år vara, också.
Även fast hon var en stor, fet, bölande tönt idag, så...
Imorgon är hon borta. Och då står jag ensam.

Den där dagen, då jag blev ett fadderbaaarn!
Foto: Pippi

Läkare som inte lyssnar på vad man har att säga.

Om inte detta hade varit värt att lägga upp som ett irritationsmoment, kanske inte jag vid 12 års ålder hade tvingats till att ständigt ha ont i min förbannade jävla vänsterarm, under halva mitt livs gång.

Och då kanske jag hade sluppit det dära gigantiska ärret som jag alltid kommer få bära.
Det förfärar inte alls folk, när de ser det för första gången. Nejnej.

Och det här gäller verkligen inte bara det här med min arm, jag får nästan alltid en känsla av att bli nonchalerad när jag är hos läkare. Om de inte klämmer mig på tuttarna istället. Huvva.

Invandrare som klagar på Sverige som land. Three simple words (och det är verkligen inte "I love you"):
- Åk hem, idjut.

Bergaettor (ja, ni läste rätt), som seriöst säger: "Om det är något ni undrar om Berga så är det bara att fråga mig. :)"

Inte när det är praktik, i alla fall. Jävla snopp.
Varför ska alla elit-stallar ha hö, och inte hösilage? Det pajjar ju allt. Jag har inte varit på praktiken sen i tisdags, och min näsa rinner och är täppt om vartannat i alla fall.

Så det där med Lövsta gick ju inte så... Bra. Men de är gulliga, de som jobbar där. De förstår ju.

sexi sjukling